Fantastiska furan

Fura. Är ett fornnordiskt ord som betyder det som reser sig, precis som det indoeuropeiska ordet ”tolna” som nu blivit vårt ord tall. Reslig. Beskyddande. Vacker. Och faktiskt ätbar…

Visste du att om du dricker ett te av vintertallbarr gjord på 2 nävar tallbarr och en halv liter vatten får du i dig lika mycket kolhydrater som en sockerbit. Sådant får man lära sig på överlevnadskurser.

Sen har vi floem-skiktet, dvs tallens innerbark där sockret och andra organiska näringsämnen transporteras, är en del av tallen som har använts i tusentals år. Runt hela arktisområdet har innebarken från olika träd använts som ett vanligt inslag i kosten. I den samiska kulturen finns upptäckningar att familjer ätit 20-30 kg tallbark/år. Oftast i samband med fisk och fisksoppor för konsistensen och smakens skull.

Spår av barktäkt, dvs där man skördat tallbark. Från Stora Sjöfallets nationalpark.

Under 1700-1800-talen blev tallbark vanligt i maten runtom i Sverige och Linné upptecknade minst 15 olika brödrecept. Bröd utan bark ansågs smaka förfärligt! Seden att baka bröd av barken har tillkommit av jordbrukare som gärna drygade ut sin säd. Medan urfolken har brutit den rostade eller i kokgrop tillagade barken som cornflakesbitar i soppor eller grytor.

Jag njuter verkligen av tallbarksbröd! Men jag bakar inte själv. Viddernas hus i Jokkmokk brukar sälja, även Skogs-Hilda samt Svenskt Mathantverk säljer varianter av barkbröd.