Naturlig natur, naturligtvis!
Efter sommarens härliga strövstråk hemma i Jokkmokk har hösten varit fylld av resor när och fjärran. Mitt företag har lett mig till Kebnekaise, Överkalix, Lycksele, Påläng, Tjautjasjaure och även bort till Frankrikes vulkanområde i centralmassivet bland getbönder och örtplockare. Så mycket intryck och så många möten!
Under en av mina turer besökte jag tillsammans med en grupp från Frankrike och Finland en älgfarm. Där man kunde – som den stora skylten på E10:an beskrev – ”Klappa Frans”! Det är en renskötande familjen Rokkas som har byggt upp farmen. Först byggde de upp en turistverksamhet med tama renar men efter stor efterfrågan från besökarna satsade man tillslut på tama älgar. De gör ett jättebra jobb på alla sätt – men…..
Mötet med de tama älgarna lämnade en konstig känsla hos mig. Så häftigt att komma de stora vackra älgarna nära, men det blev så FEL! Man ska inte komma älgar nära, de ska beundras på avstånd när de kommer vägarna nära under midvintern, diar sina kalvar under försommaren i fjällbjörkskogens skydd eller där de i skymningen tuggar saftigt gräs på åkrarna nu i oktober.
Jag funderar på detta faktum att vi människor vill tämja och tillrättalägga allt… Våra gräsmattor ska inte ha några ”ogräs”, vi dränerar våtmarker, har djurparker och gröna trädgårdar och parker där vi kan komma ”naturen nära”. En variant av naturen. En tillrättalagd natur. Är det ens natur?
Att delta utan att förstöra. Bästa formen av mänskligt avtryck: bara en skugga….
Samma sak med oss: allt som är naturligt ska döljas med hår, dofter och allt. Men det är en helt annan diskussion!
Ikväll blir det en mustig älggryta med en gnutta tallskottssalt. Till det en fruktig kråkbärsgélé och skvattram-focaccia och som härlig efterrätt en älggrässorbet! Vilda, naturliga fantastiska smaker!
Nord-kråkbär med massor av antioxidanter och med söt, fin vild smak.