• Eva

Sommargrönska på menyn

Nyss - under en av de allra ljusaste sommarkvällarna slogs jag av en tanke: just nu är jag verkligen mitt i naturen. Med hela mitt väsen, kropp och själ. Med magen fylld av dofter och smaker från de växter jag plockat och förädlat. Jag hade konserverat häggbloms-saft och påbörjat en sats syrénsaft. Smakat på de picklade granskotten och ringlat en dressing gjord med tallskottsolja, maskrossirap och hjortronvinäger på salladen gjord av våtarv, maskros-, ängssyra-, rölleka-, rallarros- och groblad. Vilken fest!



Det är så fantastiskt att omge sig av denna livskraft på så många olika sätt. Först att upptäcka att växterna börjar gro, sen gå ut med korgen mitt i grönskan en härlig solig dag. Att känna skotten, bladen och blommorna med fingertopparna. Daggkåpans sträva, mjuka och veckiga blad. Rallarrosskottens "snäpp" när man bryter av stjälken, tallens lite klibbiga skott samtidigt som man sticker sig lätt på de styva barren. Doften av skog när man plockar granskott, nässlornas järnrika gröna doft när man fullt påklädd och lätt svettig klipper av toppskotten.



Sen känslan och lyckan att förädla! Att sitta på en solig trapp och rensa maskrosblommor samtidigt som man fylls av en härlig honungsdoft och blir helt gul på fingrarna av dess färgämne. Att fylla flaskor och burkar av gyllene sirap, saft, salt, vinägerinläggningar. Att fylla påsar med teblandningar av torkade växter med olika smak och verksamma ämnen. Ibland känns det som om alla dofter, smaker och partiklar tränger in genom näsborrar och absorberas genom huden när man håller på!



Vad gör detta med en? Att liksom "marineras" i sin passion? I mitt fall bokstavligen! Haha, kanske det är därför som jag är som jag är - lite lagom tokig, glad och med en rejäl rondör 😂.

Underbart är det i vart fall och något att längta till mitt i kalla vintern då snön ligger som ett täcke över markerna. Då allt doftar frisk luft. Något som storstadsbor längtar till, men som inte ger mig någon utmaning. Inga krispiga, gröna, blommiga sommardofter eller jordiga och kryddiga dofter som på hösten. Jag vill ju berusas av kraftiga, nästan parfymiga dofter från hägg, ros, kvanne, älgört. Riktigt kryddiga aromer från björk, skvattram, röllika och vårbrodd. Eller milda ljuvliga toner av linnéa, maskros, klöver, fjällskära...


Förra hösten fick jag Covid-19. Fick ingen feber, ingen hosta. Blev dock trött och mina smak- och doftsinnen försvann. Kände mig väldigt ödmjuk (och samtidigt lätt skyldig) att jag klarade mig så bra jämfört med många andra, men att bli av med något av det absolut bästa jag vet - att njuta av alla slags dofter och smaker - var en rejäl prövning. Jag är inte helt säker på om jag har kvar samma nivå på mitt doftsinne än. Det känns som om jag ligger på ca 85% av det jag hade före pandemin. Men jag är så fantastiskt glad att jag ändå fick tillbaka möjligheten att smaka och dofta mig genom livet igen!


Så - passa på att dofta på blommor, smaka på gröna blad, testa nya förädlade smaker och dofter av vår fantastiska natur. Se till att ha sommargrönska på menyn!

P.S. Vill du lära dig mer om ätbara växter och vad man kan göra med dem, så ta del av någon av mina örtkurser! Läs mer här >